Många av de män som stred för allmän rösträtt, såg det enbart som en manlig fråga – att alla män skulle ha rösträtt. Samtidigt fanns det många män som tyckte att alla oavsett kön, inkomst, trosuppfattning eller klasstillhörighet skulle ha rösträtt.
Kvinnorna tog saken i egna händer och bildade en egen lands- omfattande rösträttsförening: (L)FKPR (Landsföreningen) För Kvinnlig Politisk Rösträtt. Det fanns lokalföreningar över hela Sverige, även några i Jämtland. Texten ovan är programförklaringen från föreningen i Östersund. Man ville verka för rätten till politisk rösträtt och valbarhet, det vill säga att kvinnorna även skulle kunna bli valda som politiker i de lokala valen. Rösträtten skulle även gälla för gifta kvinnor, vilket inte var en självklarhet då gifta kvinnor länge var omyndiga.
I Diskussionsföreningen Tyst var det bara män som var medlemmar. I andra liknande föreningar var det blandat kvinnor och män. Anledningen till varför Tyst valt att utesluta kvinnor kan man läsa om i ett av protokollen, då man vid ett möte diskuterar frågan.
Här kan du läsa originalet som pdf.