Avskrift
Källa: Diskussionsföreningen Tyst, Rödön Protokollsbok nr. 1
Hvarför få ej fruntimmer ingå i vår förening?
Diskussionen i frågan öppnades af frågans uppställare:
Anders Persson i Vesterkälen, hvilken ansåg det oriktigt att fruntimmer ej fingo ingå i föreningen. Fruntimmerna voro lika tappra som männen att diskutera. Talaren sade sig ej hafva kunnat finna något rimligt skäl mot att fruntimmer borde få intagas.
Olof Granlund. I en af föreningens stadgar står att ”inga fruntimmer få ingå i föreningen” och detta ansåg talaren vara skäl nog.
Anders Persson, sade sig väl veta af detta stadgande, men såsom varande frågans uppställare sade han sig hafva tänkt dess mening vara: på hvilka grunder hafva vi månne antagit en dylik paragraf.
Karl Granlund. Hvad som här inom föreningen kommer att dryftas blir nog med att sannolikhet hufvudsakligen politiska spörsmål, och det torde icke vara hvarken nödvändigt eller behövligt för fruntimmer att lära sig begripa sådana saker, emedan de deraf knappast torde hafva någon vidare nytta. Det kunde nog hända, trodde talaren, att någon fråga rörande fruntimmersgöromål inom hus äfven komma att dryftas, men det torde dock ej blifva många. – Dessutom blefve det utan tvivel svårt att få fruntimmerna att hålla tysthetslöftet: de äro i allmänhet sqvalleraktiga af sig.
Anders Persson, genmälte häremot. Det vore ju fritt för föreningen att diskutera hvilka frågor som helst. Intogos fruntimmer så kunde vi väl ej neka dem samma rätt som vi att bestämma hvilka frågor som skulle handlas. Talet att fruntimmrena vore mera sqvalleraktiga än männen vore ej heller sant. Fruntimmerna voro fullt ut lika ädla som männen.
Karl Granlund, widhöll och försvarade sina påståenden.
Målaren Jonas Persson i Backen, instämde med Karl Granlund. Fruntimmer vore nog i allmänhet sqvalleraktiga.
Olof Granlund. Att fruntimmer icke få ingå i vår förening står ju tydligt i stadgarna och när dessa en gång äro antagna må de väl och gälla.
Magnus Larsson i Backen, framhöll att stadgarne nog ginge ändra om vi derom blefve ense. – Ansåg att det nog äfven kunde vara bra att fruntimmer vore med. Kanske man då skulle slippa att medlemmar vore frånvarande på våra möten, fruntimmer vore kanske något som drog.
Per Larsson i Backen, framhöll att föreningen enligt dess stadgar, icke hade till egentligt mål att genom diskussion söka uppbygga sina medlemmar i skilda ämnen såsom slöjd, jordbruk, politik, religion o[ch] d[ylikt], utan vore dess hufvudsakliga uppgift att vara en liten parlamentarisk skola der man ömsesidigt sökte lära sig att hålla ett anförande, att leda ett möte, skrifva ett protokoll o.s.v. Qvinnorna i närvarande tid sysselsätta sig i allmänhet icke med dyligt, det tillhör männen. Huru det i en framtid komma att blifva ville tal. icke inlåta sig i några gissningar om, men han betviflade att en samhällsordning der qvinnorna i allt komma att gå i bredd med männen skulle antagas medan vi lefde. Trodde derför att qvinnorna i närvarande tid hade föga nytta af att lära sig sådant honom hade att fråga. Det vore bättre att de lärde sig andra saker. Ansåg detta vara skäl för stadgandet att fruntimmer ej finge ingå i föreningen.
Diskussionen i frågan afslutades med uppläsandet af ett till sekreteraren insändt, af ”Karl Kvistig, föreningsmedlem, lidande af tillfällig heshet” undertecknad skämtsamt inlägg i frågan, hvilket i bilaga no 3 bifogas. [tyvärr finns den inte kvar i arkivet]
Någon resolution antogs icke, utan skulle diskussionen få utgöra svar på frågan.