När dokumentet skrevs, 1371, hörde Jämtland till Norge. Håkon Magnusson var kung i Norge under perioden 1343 – 1380. Han föddes troligen någon gång mellan den 8-17 augusti 1340 och dog i augusti eller september 1380. Han ligger begravd i Mariakyrkan i Oslo. Hans kungatitel var Håkon VI Magnusson. Hans pappa hette Magnus Eriksson och var kung av Sverige och Norge, och hans mamma hette Blanka av Namur. Mest känd i familjen blev dock Håkons fru – Drottning Margareta!
Håkons pappa, Magnus Eriksson, valdes till svensk kung redan som treåring efter alla turer kring Håtunaleken (http://www.botkyrka.se/bibliotekochkultur/kulturhistoria/kulturhistoriskaguiden/H%C3%A5tunaleken) och händelserna vid Nyköpings gästabud. (http://wadbring.com/historia/sidor/nykoping.htm). Samtidigt ärvde han Norge av sin morfar Håkon V Magnusson. Norge och Sverige kom därför i union med varandra.
Tanken var att Magnus Erikssons två söner skulle ärva vars ett kungarike, Håkon (i brevet) skulle ärva Norge, och brodern Erik Magnusson skulle ärva Sverige. När Erik plötsligt dog, blev istället Håkon under en kort period kung också över Sverige – dock tillsammans med sin far (1362-1364)!