För det dagliga livet i Sverige, innebar krigsåren en tid av umbäranden och problem – en kristid. Kriget medförde att det blev svårare att importera livsmedel och andra varor.

Ransonering

Det svenska jordbruket klarade bara att försörja Sverige med livsmedel om man var väldigt noga med att fördela tillgångarna mellan människorna. Man ransonerade, d v s reglerade fördelningen av det som det var ont om. För att maten inte skulle bli för dyr, införde staten också regler för hur priserna fick sättas.

Det första man började ransonera var kaffe och te. Det var i mars 1940. Sedan följde i rask takt ransoneringar av tvål, fläsk, smör, bröd osv. Mjölk, potatis och fisk blev aldrig ransonerade. Alla andra varor kunde bara köpas om man kunde visa upp ransoneringskuponger. Förutom den normalranson som alla fick kunde man få utökad ranson beroende på arbete och ålder. Till exempel fick en skogsarbetare en köttranson som var mellan 70 och 140 procent större än normalransonen.

Exempel på ransoneringskort och en kalender som användes vid kriget för att inhandla vissa varor.

Uppfinningsrikedom var stor när det gällde sätt att dryga ut ransonerna och för att hitta på ersättningar för exempelvis kaffet. Veckotidningarna hade ofta tips på hur billig och kupongfri mat kunde tillredas. Det var också vanligt att man bytte kuponger med varandra, t ex kaffekuponger mot mjölkuponger.

Nedanstående urklipp kommer från Veckojournalen 1941. Vad sägs om bräserade kalvtungor eller fårstuvning med grönsaker?

Reklam för hur man ska klä sig hittade man naturligtvis också i veckotidningarna.

Ransoneringen sköttes av en central statlig livsmedelskommission, av 33 regionala kristidsstyrelser samt av lokala kristidsnämnder i varje kommun. Det var dessa som förmedlade ransoneringskorten. De flesta ransoneringar upphörde några år efter krigsslutet, men kaffet fortsatte vara ransonerat ända fram till 1951.

Här är typiska handlingar angående ansökningar rörande livsmedelsförsörjningen.

Även från tyskar kom det önskemål om att få kaffe:

 Läs den  svenska översättningen här

Kaffe var det ont om och ransoneringen av kaffe har kommit att bli en stark symbol för kristiden vid andra världskriget. Uppfinningsrikedomen var stor, och man hittade på alternativa produkter som kunde användas istället. Man drack t ex surrogatkaffe som tillverkas av växten Cikoria.

Om man hade råd kunde man köpa riktigt kaffe på svarta marknaden, d v s olagligt. Normalpriset för kaffe vid den här tiden var 5:50 kr/kg men priset på svarta börsen kunde vara så högt som 50 kr/kg.  Andra varor som var hårt ransonerade var socker och te.  Istället för socker framställde man konstgjort sötningsmedel.

Kockslovet – sportlovet

Visste du att bakgrunden till det svenska sportlovet går att spåra tillbaka till ransoneringen under andra världskriget. Bränslekommissionen införde 1940 kokslov för att minska kostnaden för uppvärmning av skolor. Förutom ransoneringsbehovet fanns även en önskan att stadsbarn skulle ägna sig åt hälsosamma aktiviteter i det fria, exempelvis skidåkning. Fjällresor för skolungdom hade arrangerats sedan ett par decennier men blev nu mer organiserade. Flertalet bedömare var positiva till kokslovet. Den kritik som förekom bottnade framför allt i fruktan för att de barn som var beroende av skolbespisning inte skulle få tillräckligt med mat under veckan.

 

 

Tänk dig att strömmen försvinner, och inte kommer tillbaka på några dagar. Vad gör du då?
Fler frågeställningar om beredskap hittar du här.

 

 Hur skulle du klara dig i en akut kris?