Under andra världskriget kom 70 000 barn från Finland till Sverige. De reste hit som ensamkommande flyktingbarn, utan föräldrar. I Finland var det fullt krig, och nöden var stor. Där talade alla om Sverige som ”Chokladlandet”.  Där fanns inget krig och alla var snälla mot Finland. Där kunde man få mycket mat, godis och fina kläder och där var varken bombningar eller Hälytys. Där fanns t o m choklad.

Att Sverige framställdes så positivt, gjorde nog att det var lite lättare för många barn att lämna sitt hemland och på egen hand göra den långa resan till det okända landet.

När Helmi efter fem och ett halvt års vistelse i Sverige fick återvända till hemlandet, fick hon bl a med sig en liten ask Aladdin choklad.

Helmi Odelberg var ett av de barn som kom till Sverige. Hon har bl a skrivit en bok om sina upplevelser. Läs mer om den här.

HELMIS BERÄTTELSE

HELMI I FINLAND

I början av kriget lever Helmi i norra Finland i en stad som heter Rovaniemi. Helmi bor med sin moster Sirkka, lillebror Tauno och lillasyster Helvi, medan pappa Ekki var soldat vid fronten.

Rovaniemi är drabbat av krig, hotet från bombningar och fienden är ständigt närvarande. På nätterna tvingas familjen ofta springa ner i skyddsrummet för att skydda sig mot de många bombräder som hotar staden.

Helmi upplever många evakueringar, under dessa bor hon på olika bondgårdar utanför staden, eller hos mormor på den lilla ön Hailouto. Under en av dessa evakueringar hos mormor får Helmi och hennes syskon den hemska nyheten att deras far har stupat vid fronten. Helmi och syskonen blir nu föräldralösa, de enda släktingar som nu finns kvar i deras närhet är moster Sirkka, farfar och mormor.

På dessa bilder ser du Helmi, till vänster tillsammans med Tauno,moster Sirkka och Helvi, till höger tillsammans med sin pappa Ekki.

Medan pappa Ekki levde tyckte han att det var viktigt att hans barn bodde i Finland, han ville att Helmi och hennes syskon skulle leva med sina nära och kära i den miljö de kände till. Men när pappa Ekki dog bestämde man sig för att Helmi och hennes lillebror Tauno skulle åka till Sverige.

Innan resan går farfar och Helmi till affären för att köpa resväskor till sig och lillebror. I väskorna packas deras nysydda kläder och foton av familjen. Innan Helmi och Tauno ger sig av uppmanar farfar Helmi att aldrig släppa taget om lillebror Tauno, och att vara en god flicka som inte är någon till besvär.

Resan

Resan till Sverige är oändligt lång, barnen vet inte vart de är på väg. Helmi tycker att resan känns som en hel evighet. Tåget är fullt med ”lottor, kvinnor som arbetar för en hjälporganisation som heter Lottakåren.

De kommer till slut fram till Boden i norra Sverige och på militär- förläggningen I19 hålls de i karantän. För Helmi känns det som om de är där i tre till fyra veckor, men de stannar där i endast i några dagar.

Under en av dagarna i Boden tar en pojke Helmis kära fotografier av familjen. Han springer i väg och river sönder dem. Helmi blir jätteledsen men får hjälp av en av lottorna som lagar dem åt henne, genom att klistra ihop dem på ett papper.

Efter en lång resa kommer de slutligen fram till där de ska bo. Helmi och Tauno ser stationshuset som det står Backe på. Barnen som ska hit och till närliggande byar står på perrongen. Lottorna ropar upp namn på barnen och ”föräldrarna” som ska paras ihop. Helmi kommer ihåg farfars uppmaning och håller Tauno hårt i ena handen medan hon bär väskan i den andra.

Det kommer en dam fram till syskonen. Innan Helmi vet ordet av är Tauno borta. En farbror närmar sig Helmi och läser på hennes namnlapp som hänger runt halsen. Farbrodern presenterar sig som folkskollärare Axel Eriksson som tillsammans med sin fru Ebba ska bli Helmis svenska föräldrar. Helmi blir skjutsad på spark hem till Axel och Ebbas familj.

 Livet i Backe

Pappa Axel och mamma Ebba blir Helmis svenska föräldrar och väldigt viktiga personer i hennes liv. Pappa Axel insisterar på att Helmi ska lära sig mycket om finsk historia och kultur och att hon ska vara en stolt finska. Helmi får ofta följa med pappa Axel ut på olika uppdrag och han berättar stolt för alla att hon är deras duktiga flicka från Finland. Mamma Ebba är också snäll men av det barskare slaget. Hon är duktig och har alltid ett rent hem och sju sorters kakor i skafferiet. Mamma Ebba lär Helmi olika handarbeten, som att virka och att stoppa strumpor. Helmi får även svenska syskon som hon kommer bra överens med. Hon blir en av familjen.

I början av sin tid i Backe har Helmi det svårt. Hon är förtvivlad över att ha förlorat kontakten med sin lillebror Tauno. Hon ropar ut hans namn ”Tauno, Tauno” gång på gång men familjen förstår inte vad hon menar eftersom de inte talar finska och Helmi inte svenska.

Men en dag sitter Tauno på en spark utanför deras hus och Helmi blir så glad. Familjen förstår nu att ”Tauno” var hennes brors namn. Helmi och Tauno får inte bo tillsammans men de bor i samma by och kan därför ha regelbunden kontakt.

Helmi lever ett vanligt liv Backe. Hon hjälper till i hemmet. En av hennes dagliga sysslor är att bära in ved.
Det bor många finska barn i Backe. Vissa är inackorderade hos familjer, andra på barnhem. Gemenskapen är stor mellan de finska barnen. De går på samma skola och har under en tid även en finsk lärarinna.

Rovaniemi bombas

Julafton 1944 lyssnar familjen på radion och får höra att Rovaniemi blivit bombat. De skriver då till Finland för att ta reda på hur det står till med Helmis farfar och moster.

 

Efter kriget

Efter kriget är det dags för de finska barnen att återvända till Finland. Innan Helmi ska åka får hon frågan om hon vill bli adopterad av Axel och Ebba, men hon beslutar sig för att hon är finska och därför vill återvända hem till Rovaniemi.

 

Väl hemma i Finland blir det inte så lätt som Helmi hade föreställt sig. Det finska språket är nästan helt och hållet bortglömt, samtidigt som hon känner att hon inte hör hemma någonstans. Moster Sirkka har fullt hus så Helmi kan inte bo där, utan hon får bo hos sin farfar i Rovaniemi. Helmi börjar skolan och lär sig åter finska. Hon får jobb på ett barnsjukhus och går med i scouterna.

När Helmi är 15 år beslutar pappa Axel i Sverige och farfar i Finland att Helmi skall återvända till Jämtland och Sverige för att utbilda sig. Helmi utbildar sig till laboratorie-sjuksköterska och blir kvar i Sverige. I Sverige träffar hon sin man, får barn och barnbarn. Finland glömmer hon inte, utan återvänder varje sommar med sin familj för att återuppleva minnen och vara en del av sin historia.