När man begått ett brott, oavsett vad det var, dömdes man till två straff. Förutom att man fick ett kroppsstraff av tinget, till exempel spöstraff eller fängelse på vatten och bröd, så fick man också ett straff av kyrkan. Detta kallades kyrkoplikt. Då fick man under högmässan (ofta flera söndagar) sitta längst fram i kyrkan på den så kallade pliktpallen för att alla skulle se personen. Efter högmässan skulle man så inför Gud, prästen och församlingen bekänna sina synder och be om förlåtelse. Sedan var man upptagen i församlingens gemenskap igen.
Många vittnar om att detta var det värsta straffet, vatten och bröd i 5 dagar var ingenting jämfört med detta.