Den 3 november 1673 hölls laga ting i Undersåker, närvarande befallningsman välbetrodde Daniel Bertilsson och nämnden: Hindrik Mårtensson i Byom, Pehr Nilsson i Hålland, Olof Olofsson i Krok, Jon Olofsson i Konäs, Elias Olofsson i Berge, Nils Eriksson i Brattland, Östen Jonsson i Edsåsen, Anders Håkansson i Grötom, Erik Andersson i Lien, Pehr Andersson i Romo, Jon Persson i Duved, Bengt Eriksson i Äggen.
Kyrkoherden Herr Pehr Berghernius tillkännagav beklagligen att 4 kvnnor kommit i ”rop och rykte”, flicka Brita Olofsdotter i Krok 7 år gammal vittnar om att pigan Karin Larsdotter, 50 år ifrån Krok förra vintern tagit med sig flickan till Blåkulla. De har ridit tillsammans ibland på en trästör, ibland på en ko eller en vit häst. Åtta gånger ska detta ha skett. I Blåkulla har flickan Brita sett Karin dansa med satan själv, även änkan Märit Mårtensson i Brattäggen, 74 år, pigan Lucia Marcusdotter 50 år och hennes syster, änkan Brita Marcusdotter 46 år ska ha varit där. Dessa tre nekar och har aldrig varit i Blåkulla. På deras vänstra lillfingrar finns dock ett speciellt märke, det syns fortfarande ett ärr, alla tre säger att de skurit sig på skäran i samband med arbetet. Karin Larsdotter däremot erkänner efter allvarsamma förmaningar att hon för 10 år sedan lockats av en annan piga och lurats av henne. Sedan dess är det satan som hon kallar för sin husbonde. Han har fått mer och mer makt över henne. Hon har av honom fått ett smörjhorn, med vilket hon smörjt en trästör och sedan tagit flickan Brita med sig bakpå, sedan har hon sagt kom nu fram sathan och för mig till Blåkulla . Karin Larsdotter erkänner att hon ridit på störar, kor, en vit häst och ett får som länsman Lars Olofsson ägde och som sedan dog. Hon menar också att de andra kvinnorna Brita Marcusdotter, Märit Mårtensson och hustru Ingeborg i Västgården också brukar hålla till i Blåkulla, hon har sett dem alla där. Efter att nämnden har funderat råderligt och skiähligt, skjuter de upp frågan till nästa ting. Till dess bör de andra komma att erkänna de med.
Den 3 november 1674 hölls laga ting i Undersåker, närvarande befallningsman högvälborne Daniel Bertilsson tillsammans med de 12 edsvurna nämndemännen.
Återigen ber man Karin Larsdotter att bekänna, vem som först lärt henne rida till Blåkulla, och hon svarade som föregående år att en annan piga för 10 år sedan lurat henne, och att satan mött henne i skogen när hon vaktade boskapen, och att han där börjat uppvakta och dupera henne, hon skulle få allt hon önskade sig om hon bara ville tjäna honom. När Karin lämnade tinget förra året kände hon sig så matt och orkeslös att hon nästan inte hade orkat ta sig hem, och det var satan som då kommit i hennes väg. Närmare jul blev hon så sjuk att hon blev sängliggande, men ändå erkänner hon att hon ännu en gång tagit flickan Brita Olofsdotter med sig och ridit till Blåkulla. Förra Allhelgonaaftonsnatten ska hon för sista gången ha tagit med sig flickan till Blåkulla, och då red bägge på Olof Olofssons i Kroks ko. På frågan vad hon gör i Blåkulla, uppger hon att hon endast äter och dricker. Hon tar med sig mat som hon får hos folk, ibland låser hon upp hus och tar själv för sig av maten. Karin anger också att änkan Brita Marcusdotter 47 år förra påskhelgen, dag som natt, följt med henne till Blåkulla, hon har inte ridit på något utan färdats i luften som rök, det vittnar även flickan Brita om, men änkan Brita nekar bestämt till detta. De andra kvinnorna som Karin angav på förra tinget, hustru Lucia Marcusdotter och hustru Märit Mårtensdotter i Brattäggen, att de också skulle ha varit med henne till Blåkulla nekar hon till nu, och säger nu att det inte var sant. Men flickan Brita hävdar bestämt att hon sett hustru Lucia rida på kor och att hustru Märit tager Olof i Kroks ko, men att de inte tagit med sig några barn, bara hustru Brita Marcusdotter som tagit sin brorson lill-Marcus 8 år med sig till Blåkulla, vilket Brita nekar till, även Marcus, Lucia och Märit nekar bestämt till alla anklagelser, och ingen bekännelse förmåås.
Men eftersom gamla pigan Karin Larsdotter i Krok, 50 år gammal, för rätten har bekänt att hon fallit ifrån Gud, trätt i förbund med satan, farit till Blåkulla och fört med sig flickan Brita Olofsdotter, och till det även ridit ihjäl länsman Olof Olofssons får, kan inte rätten befria henne från livsstraffet, utan hon döms efter Guds lag Exodus 22:v 18 Wästerås reccess 15 artikel Kongl. Stadga den 20 juni 1570 i Stockholm, och 1538 års beslut 21 artikel.
Dock först i allra underdånigaste ödmjukhet remmitteras denna ransakning till Högl. Kongl Hovrätten för vidare omdöme och nådiga resolution.
Ärendet skickas så vidare till Hovrätten för att de antingen ska fastställa beslutet, att domen om dödsstraff blir av, eller så har de också möjlighet att ändra straffet. Vanligast är då någon form av kroppsstraff, eller böter.