Trolldom som dödade människor, så kallad förgörning, straffades under tidig medeltid med fredlöshet, vilket innebar att den drabbades släkt hade rätt att döda den skyldige trollkäringen/trollkarlen. Detta ersattes senare av dödsstraff, om personen utsatt människa eller djur för fysisk skada. Än så länge var det endast den skadliga magin som var kriminaliserad. Den övriga magin som hade annat syfte, till exempel att bota sjuka eller påverka lyckan, omfattades inte lika tydligt inte av lagstiftningen.
Bengt Ankarloo, en av de historiker som forskat mycket kring frågan menar att anklagelser om trolldom inte var ovanliga under medletiden. Men de personer som avrättades för trolldom under denna tid rör sig sannolikt endast om några enstaka fall.
Vilket straff personen fick när denne anklagats för trolldom berodde till stor del på vilken ställning i samhället som personen hade. Om en kvinna anklagats, hade hennes man eller far, om domstolen tillät detta, möjligheten att motbevisa detta genom värjemålsed. Det betydde att mannen/fadern tillsammans med 11 andra män intygade att den anklagade var oskyldig. På så sätt kunde personen bli helt frikänd, men om det inte fanns dessa vittnen kunde man dömas till hårda straff, ibland döden. Om rätten ansåg att bevisen mot kvinnan var dåliga behövdes inte värjemålseden. Istället riskerade den som anklagat istället att bli bötfälld för förtal.
Synen på trolldom blir hårdare efter Gustav Wasas reformation av kyrkan på 1500-talet. De världsliga domstolarna dömde nu även i religiösa mål. Och under inflytande av händelserna på kontinenten knöts nu brottet hårdare mot den religiösa aspekten. Man hade hädat mot Gud, ingått förbund med Satan och därmed bedrivit avgudadyrkan.
Statsmaktens intresse i att fostra befolkningen i andligt hänseende märks särskilt i ”Kungl. Maj:ts Placat och Stadga om Eder och Sabbatsbrott” från 1665. Den tar även upp trolldom och vidskepelse vilka fördöms som synd och därför skall straffas med döden.
1704 avrättas den sista kvinnan i Sverige för trolldom. Då hade omkring 300 personer redan fått sätta livet till, de allra flesta mellan 1668-1676. Fortfarande i 1734 års lag stod det att: Hwar som brukar truldom, och skadar annan till kropp eller egendom … miste lifwet. Får någon död ther af; så skal man steglas och kona halshuggas, och i båle brännas. 1789 avskaffade Gustaf III dödsstraffet för trolldom.
Flera kvinnor i Jämtland och Härjedalen anklagades för trolldom och dämdes för häxeri. Här kan du läsa mer om några av dem.