Emma Kristina kom till fängelset den 27 mars, alltså redan innan rättegången, och skrivs in som fånge nr 85. I fångrullan finns ett beskrivande signalement av henne. Hon hade blå ögon, ljusbrunt hår, rak näsa, ovalt ansikte, ordinär växt och var 1.61 cm lång. Med sig till fängelset hade hon sockar, en klänning, en väst, två halsdukar, en kjol, ett livstycke, ett linne, kalsonger, två par strumpor, skor och en näsduk. Alltsammans var tillsammans värt 15 kr och 60 öre. Karl Alfred befann sig åtminstone till en början hos Sofia Lindberg på Hornsberg. Jämtlands länscellfängelse var nu Emma Kristinas hem ända fram till den 2 juli 1894 då hon släpptes på fri fot igen.
Vistelsen på fängelset skulle både vara straff och själavårdande. Varje söndag och helgdag var det gudstjänst. Prästen har i fängelsets kyrkobok noterat att Emma hade ett gott uppförande och hade godkänd kunskap i kristendom, läsning och skrivning vid ankomsten. Han skriver också att hon alltid var nykter. Just nykterhet kontra onykterhet är ett ämne som är viktig för fångvården. Det är stora problem med alkohol i staden. Fängelsedirektören skriver i den summariska redogörelsen för religions- och skolundervisning att många av de brott som begåtts har skett i onyktert tillstånd. Hade fången inte varit onykter hade brottet sannolikt aldrig skett. Bakgrunden till Emma Kristinas graviditeter vet vi inte något om, och inte heller om alkoholen hade någon direkt påverkan på detta. Vi vet också väldigt lite om papporna till hennes barn. Östersund vid den här tiden präglades av stor inflyttning. Järnvägen höll på att byggas, staden växte snabbt och det var många människor med olika bakgrund och förutsättningar som fanns i staden. 1860 hade Jämtlands län en folkmängd på drygt 60 000 personer men under perioden fram till 1920 hade den siffran fördubblats!
Även om prästen i kyrkoboken alltså skrev att Emma hade ett gott uppförande, finns det också en notering i fängelsets straffjournal om att hon vid ett tillfälle dömdes till extra diciplinstraff för att hon ritat på cellinventarierna och knackat i cellväggen. Åverkan på statens egendom, och försök till att kommunicera med andra fångar var strängt förbjudet och måste straffas. Emma Kristina fick därför sova utan sängkläder, direkt på britsen, under fem dygn, och naturligtvis också ersätta det förstörda. Straffet pågick från den 17 juli 19.30 till den 22 juli 19.30, eller ”klockan ½ 8” om eftermiddagen som det står i dokumentet. Man kan ju tänka att det var skönt att incidenten hände på sommaren.
På dagarna arbetade Emma Kristina med att laga kronopersedlar. Detta gjorde hon sex dagar i veckan, året runt. Hon var endast ledig söndagar och helgdagar. För detta fick hon 8 öre per dag. Pengarna hon tjänade använde hon till att betala porto för fem brev och köpa lite tvål. Som extra stimulans för fångarna hade fängelset ett bibliotek, som fångarna hade möjlighet att låna böcker ifrån. Det fanns 380 böcker kring religion, 43 böcker kring historia och geografi, 13 i naturvetenskap och 218 av blandat innehåll. Böckerna lånades ut flitigt (utom de i naturvetenskap som inte hade ett enda utlån under 1893), men vi vet inte vem som lånade vad.
