Allmän rösträtt infördes 1919
Men i vissa städer innebar den nya reformen att 25 % av männen fortfarande saknade rösträtt, och att vissa som haft rätt att rösta tidigare nu plötsligt inte fick.
Vi fick inte rösta 1921, de så kallade ordentlighetsstrecken:
Man fick inte rösta om man var yngre än 23 år, en ålder man skulle ha uppnått året före valet.
Man fick inte rösta om man inte hade betalat kommunalskatt under ett av de tre år som föregick valet.
Man fick inte rösta om man var försatt i konkurs.
Man fick inte rösta om man var förklarad omyndig, till exempel om man var psykiskt sjuk eller hade någon funktionsnedsättning.
Man fick inte rösta om man under längre period fått understöd av fattigvården (dagens försörjningsstöd).
Man fick inte rösta om man satt i fängelse.
Man fick inte rösta om man inte gjort sin värnplikt.
Ordentlighetsstrecken avskaffades successivt
Kravet på genomförd värnplikt togs bort 1922.
De som satt i fängelse fick rösträtt 1937.
De som fick fattigunderstöd och som hade gjort konkurs fick rösträtt 1945.
1989 fick slutligen alla svenskar över 18 år rösträtt då begreppet omyndigförklaring avskaffades.
Sedan 1975 ska man ha fyllt 18 år innan valdagen för att ha rösträtt.